Mineralernas betydelse
Mineralerna ingår i nästan alla dessa kroppsliga processer. Vid störd mineralbalans kan organismen inte fungera optimalt.
- Vissa mineraler bidrar till kroppens vävnadsuppbyggnad. Det gäller till exempel kalcium, fosfor, zink och magnesium som ingår i ben och tänder.
- Järn har en central funktion både i blodets syretransporterande ämne, hemoglobin, och i musklernas myoglobin, som har en motsvarande funktion som syredepå i varje enskild muskelfiber.
- Kalcium är en del av det viktiga signalsystem som förmedlar information från till exempel hormoner till cellens inre.
- Selen ingår i de aminosyror som finns i hår, hud och naglar. Det ingår också i ett enzym som hindrar cellmembranen att ”härskna” när de utsätts för syre. Samma funktion har zink, koppar och magnesium.
- Flera av kroppens viktiga enzym är beroende av koppar i sitt försvar mot fria radikaler.
- Zink deltar i kroppens hormonella och cellbundna försvar och förstärker funktioner hos immunsystemet mot angrepp utifrån.
- I kroppsvätskorna har natrium, kalium och fosfor i uppgift att upprätthålla rätt saltkoncentration. De ingår dessutom i vätsketransport och regleringen av syra/basbalans.
Mineralbrist
En störd mineralbalans startar redan i jorden, men förstärks hela vägen upp i näringskedjan. Det moderna jordbruket tär hårt på myllans mineraler. När jorden saknar dessa, mister växterna sin naturliga resistens och blir mottagliga för skadeangrepp som bekämpas med kemikalier. Konsekvensen för djur och människor blir enzym-, vitamin- och mineralbrister samt belastning av kemiska ämnen.
Näringsforskare och myndigheter är ännu inte ense om vad den mineralfattiga jordmånen och sänkta mineralhalter i livsmedel betyder för vår hälsa. Alla undersökningar visar dock att man bör vara omsorgsfull med sin matsedel och komponera den rätt. Sambandet mellan våra kostvanor och olika sjukdomar blir allt tydligare ju fler studier som görs inom området.
